Search
  • Anna PT

Racereport Sigtuna Swimrun

Ibland BÖRJAR det med en nummerlapp. Ibland kommer tävlingen FÖRST och träningen sen. Detta har förvånat mig många gånger, men likväl funkat otroligt bra. Denna sommar har jag / vi  inte haft tävlingsfokus alls. Mycket annat har pågått i livet och för att hålla en bra balans, har sommaren handlat om att ”bara vara”. Sommaren var lång och generös och gav även det jag önskade; energi och en känsla av balans. Därför kom tävlingssuget smygandes i början av Augusti, och jag slängde in två anmälningar till två olika favoriter; Ångaloppet och Sigtuna swimrun. 





Igår vad det dags för Sigtuna swimrun. Efter Ångaloppet har jag, lustigt nog haft ryggskott i två veckors tid, och varit starkt begränsad i vilken träning jag ägnat mig åt. Ändå vill jag tro att man kan tävla då och då, utan att ha toppat formen och tränat det bästa man kan inför ett lopp. I mitt fall har det hänt fler gånger att jag anmält mig till ett lopp, helt utan förberedelse, bara för att jag varit sugen på upplevelsen. Just upplevelsen har sen givit mig lust, energi och gnista att lägga upp en bra träningssäsong. Oavsett om gnistan tändes av lust eller av jävlarannamma och en känsla av att ”nu får jag fan ta tag i mina grejer”. 


I alla fall. Efter en helt underbar jobbvecka med massor av varierat innehåll, var det sköööönt att vakna och inse att en ledig lördag väntade. ”Ledig” kommer nedan att definieras. Efter kaffe i sängen och frukost och grejer, var det hemmamatch för sonen och vi åkte ner och tittade på den. Tjejerna tog tåget in till terminens första gymnastikträning. Efter det var det invigning för nya gymmet i WE (vårt fd form, som vi ju sålde i våras, efter 18 års kärleksfull drift) och vi ville gärna kika förbi och gratulera; önska lycka till och titta på de fina, nyrenoverade lokalerna. Det var en stor glädje att se att vi inte kunnat hitta någon bättre köpare och efterträdande än just Wikegård / Eriksson. De satsar stort och fint och ett riktigt bra gym. Im in! Som medlem dock. Efter det, var det rätt bråttom. Hem - packa - ta en macka i farten - dra till Sigtuna - hämta ut startpaket - byta om - värma upp helt kort - och ja, sen gick starten. 


​​



 


Det knepiga med swimrun är att hitta en lagkompis som helst håller samma fart som en själv på båda disciplinerna. Det är inte helt lätt, men eftersom bästa make och kollega också varit simmare och faktiskt springer med mig ibland, tänkte jag att det blir perfekt. När man dessutom känner varandra tillräckligt väl för att vara ärlig om hur farten känns, så är det en trygghet i sig. 


Så starten går och första sträckan på 2,5 km löpning gick på cykelvägar genom Sigtuna stadsfest eller nåt. Jag ÄLSKAR tävlingar utan publik, för jag tävlar verkligen bara för min egen upplevelses skull. Därför var detta den minst bra delen av loppet tycker jag. Första simningen var det vågigaste. Stora dyningar rullade in från sidan. Det gick bra, även om vi redan fått en fingervisning om att partner inte var i sin snabbaste form idag. Hehe. Det hade kunnat vara jag, men denna dag var det han. Jag fick simma lite ryggsim. Spana efter min partner. Det är rätt skönt ändå. 


Upp ur vattnet efter en rätt kort sträcka på ca 400 m och ut på nästa sträcka som även den var  ca 2,5 km genom centrala Sigtuna på cykelvägar. Lagkompis tyckte att pulsen kändes hög. Jag hade spring i benen. Svårt synka ibland, men vi hittade nåt som funkade. Lustig känsla att springa runt i våtdräkt och badmössa med delar och paddlar och boj på ryggen. Och ändå; samtidigt, helt naturligt. 


Nästa simsträcka var ca 500m och tvärs över vattnet till Munkholmen. Härlig och fin simning. Min lagkompis valde att simma bröstsim så det blev en del ryggsim för mig. Och span för att hålla koll och hålla ihop. 


Upp och iväg på sträckans kortaste löpning; 1,2 km till Munkholmsbadet. Därifrån en helt underbar simning på ca 600m med vågor och dyningar kommandes bakifrån, som liksom svepte en in mot land. Simningen funkade riktigt bra och det blev crawl hela vägen. 


Upp och iväg på tredje och längsta löpsträckan som drog sig från Munkholmen upp, upp, upp, sen ner, över bron och upp, upp, upp för branta backen, in till start vid Hotel Kristina, för varvning. 3,5 km totalt innan vi fick hoppa i på loppets sista sträcka, över sundet ca 500m. Denna simning var den överlägset bästa. Helt lugnt vatten. Klar sikt. Solbläck i vattenytan och en härlig känsla i kroppen. 


Upp ur vattnet och in på sista sträckan. Äntligen kunde jag dra ner våtdräktens överdel, dra av badmössa och glasögon, stoppa undan paddlarna i våtdräkten och bara springa. Efter att ha haft ett ganska lagom tempo genom loppet hittills, var benen nu fulla av spring. Samtidigt var kompis ben tydligen aptrötta. På gränsen till att lägga av? Tur då att man känner varandra så väl, att jag vet att han inte kommer att lägga av. Aldrig nånsin. Att han är ok med att kämpa. Och att jag har mån att retas och pusha - det är ok. Fast, jag hade kunna kunnat få en håll käften-smäll i de sista uppförsbackarna. I alla fall mentalt. 


Jag hade lust att säga en massa saker, men nöjde mig med att peppa, peppa, peppa. Jag SÅG mord i hans ögon, tror jag. Så kan det vara när man jobbar i uppförsbacke - jag vet. Men det är smällar man får ta. Sista biten in mot mål är upp för branta trappan, upp för branta backen och till sist upp för Kristinabacken. 


Plötsligt var det klart. Vi kom in i mål på tiden 2.05. Jag hade gärna kunnat ta ett varv till. För är så himla kul. Det är en lyx att hitta en idrott och sport som är så rolig att man inte vill sluta. Som mtb ungefär. 


Njutet i mål är belöningen för allt, tycker jag. Där sitter man i solen, i blöta kläder och skor och känner sig härlig. Tillsammans med andra som känner sig ungefär detsamma. Vi tycker att vi gjorde det bra. Vi ser potential i framtida lopp. JAG är både glad och tacksam över att få göra loppet med en bra partner som modigt nog valde att haka på, trots lite bristande förberedelser. 


Sigtuna swimrun är ett ganska litet, kort och roligt lopp. Det är definitivt kuperat. All löpning går på asfalt. Jag föredrar helt klart löpning i skog och på öar och kobbar. Men detta är alltså ett helt annat sorts lopp. Kort, varierat och lättillgängligt. Med riktigt bra efterhäng på Hotel Kristina. 




​​



 

5 views
  • White Facebook Icon
  • White Instagram Icon
  • White Pinterest Icon
  • White Twitter Icon
  • White YouTube Icon

© 2018 by Anna Persdotter. All rights reserved.